Från skumtyg till kristaller – vad hände med gymnastikdräkten? | GympaSport

Under 70- och 80-talet började elastiska syntetmaterial få allt större betydelse för gymnastikdräkterna.

Elastanfibern, som bland annat marknadsfördes under varumärket Lycra, hade utvecklats av DuPont redan på 1950-talet. Men det tog tid innan de nya materialen fick samma självklara plats inom gymnastiken som de har idag.

Runt 1980 började lycradräkter bli allt vanligare. Många syddes fortfarande på beställning och jämfört med dagens material var glansen ganska blygsam. Men då upplevdes de som något helt nytt.

Plötsligt kunde en gymnastikdräkt följa kroppen och rörelserna på ett annat sätt, samtidigt som materialet gav ett helt nytt visuellt uttryck.

I Sverige finns fina exempel på den här utvecklingen bevarade i Riksidrottsmuseets samlingar. Där finns bland annat gymnastikdräkter från SOL-flickornas GF från olika tidsperioder. En av de äldre dräkterna är från 1964, och i samlingen finns även en grön långärmad gymnastikdräkt i lycra från 1980-talet.

Tillsammans berättar dräkterna ganska mycket om hur material, passform och uttryck förändrades på bara några decennier.

Lycra och andra stretchmaterial blev dessutom enormt populära under 1980-talet, inte minst genom den stora aerobicvågen. Det som hände inom mode och träningskläder påverkade naturligtvis även gymnastiken.

Sedan kom glansen på allvar. Under 1990-talet blev metallicmaterial, glittrande tyger och paljetter allt vanligare på tävlingsdräkter.

Gymnastikdräkten började förändras från ett relativt enkelt funktionsplagg till något som också skulle synas och förstärka gymnastens uttryck på tävlingsgolvet.

Så småningom fick kristaller en allt större roll och började gradvis ersätta många av de tidigare dekorationerna. Under 2000-talet ökade användningen ytterligare, och under 2010-talet blev kristaller och effektmaterial en självklar del av många avancerade tävlingsdräkter.

Materialen var dock inte alltid lika följsamma som idag. Tidiga metallictyger kunde vara betydligt styvare och ha sämre elasticitet än moderna kvaliteter. Snyggt kunde det vara – men inte alltid särskilt bekvämt.

Även själva konstruktionen av gymnastikdräkterna förändrades. Slät lycra började kombineras med mönstrade material, kontrasterande färger, mesh och olika lager av tyg.

Designer byggdes upp genom sömmar, applikationer och utskurna detaljer. Det kunde innebära många olika tygdelar och ett omfattande arbete för att skapa ett avancerat visuellt uttryck.

Och så kom kristallerna. De första dekorationerna var ofta relativt enkla. Kristaller placerades för hand, en efter en, med lim eller olika appliceringstekniker – ett tidskrävande arbete med begränsade möjligheter till riktigt avancerade mönster.

Sedan utvecklades tekniken. Idag kan kristaller appliceras med betydligt större precision, och färdiga kristallmotiv gör det möjligt att skapa hela mönster och kompositioner som hade varit oerhört tidskrävande att göra för hand för trettio år sedan.

Det har också påverkat själva designen. En modern tävlingsdräkt behöver inte längre bestå av mängder av olika tygdelar för att få ett avancerat uttryck. Ibland kan en relativt enkel dräkt i slät lycra förvandlas helt genom ett genomtänkt kristallmönster.

Även om dagens gymnastikdräkter kan glittra betydligt mer än förr finns säkerhetstänkandet kvar. Internationella gymnastikförbundet FIG har regler för tävlingskläder och dekorationer som måste vara ordentligt fastsatta så att de inte innebär en risk för gymnasten.

Regelverken styr också hur dräkten får vara utformad och vilka delar som får vara transparenta, så att klädseln inte försvårar domarnas möjlighet att se och bedöma gymnastens rörelser och kroppspositioner.

Samma utveckling skedde naturligtvis inte bara i Sverige. I Spanien gick gymnastikdräkterna igenom en liknande resa: från enkla, matta och funktionella material till lycra, metallictyger, avancerade konstruktioner och så småningom kristaller och sublimering.

Benämningarna på materialen har varierat mellan länder och generationer, men utvecklingen känns igen: bättre elasticitet, större rörelsefrihet och allt fler möjligheter att använda själva dräkten som en del av gymnastens uttryck.

Idag har vi nästan motsatt problem: möjligheterna är oändliga. Slät lycra, metallic, mesh, sublimering, kristaller, färgövergångar och avancerade tryck kan kombineras på sätt som man knappast hade kunnat föreställa sig för några decennier sedan.

Sublimeringstekniken har dessutom förändrat designprocessen ytterligare. Mönster, färger, skuggor och övergångar kan bli en del av själva tyget, vilket gör det möjligt att skapa avancerade visuella effekter utan mängder av extra sömmar och tygdelar.

Samtidigt beställer allt fler föreningar sina egna föreningsdräkter med egna färger, emblem och designer. På GympaSport följer vi den utvecklingen varje dag – från enkla träningsdräkter och sublimerade gymnastikdräkter till avancerade tävlingsdräkter med hundratals kristaller.

Och det roliga är att utvecklingen knappast är färdig. Mode är ju just mode. Det som känns spektakulärt idag kan kännas helt självklart om några år – eller redan ha hunnit bli omodernt när du läser det här.

Det är kanske också det som gör gymnastikdräktens utveckling så rolig att följa: från ett enkelt, matt och funktionellt material till dagens kombination av teknik, färg, rörelse och ljus.